elvatjugoett

Jag hatar hatar hatar att ta avsked.  Och det spelar ingen roll hur många gånger tidigare vi har gjort det för det blir inte lättare. Varje gång börjar underläppen darra och en ostoppbar ström av tårar rullar nerför kinderna. Magen liksom snörps ihop och jag känner att det skulle vara lättare om jag fick ha mina syskon på ett lite närmare avstånd. Men nu är det inte så. Alltså får jag ägna mig åt att gråta en skvätt en stund framöver och sen fortsätter mitt liv och min vardag som jag älskar här där jag bor. Ditt liv och din vardag pågår på andra sidan jordklotet och jag vet att det är så du vill ha det. Och jag accepterar det.