elvatjugoett

Idag skulle vi vara så otroligt effektiva (tänkte jag). Vi skulle ställa klockan och inte sova halva förmiddagen. Klockan 10 var vi tvungna att befinna oss i vår nya lägenhet för någonstans mellan 10 och 14 skulle helgens möbelbeställning från ikea levereras. Jag hoppades att de skulle dyka upp strax efter 10 så vi kunde skruva ihop möbler fram till Jan började jobba vid 14. Men klockan blev 11 och 12 och ett och två och vi väntade och väntade och väntade. Situationen ser alltså ut som följande: Vi sitter alltså på golvet i ekande tom lägenhet och läser lite gamla reklamblad, småpratar och väntar. Nog för att jag kan sova överallt, hårt trägolv inget undantag men att sova i flera timmar hade inte ens jag ro till :) Runt 15 dök äntligen tre svettiga och buttra kroater upp och baxade upp våra platta paket, madrass och tvättmaskin... 4 trappor upp med liten hiss. Jisses vad jag är glad att vi inte bestämde oss för att greja det där själva och vad glad jag är att jag inte behöver bära möbler hela dagarna som jobb, helt sjukt tungt ju! Hela situationen är lite konstig tycker jag för där kämpar de svettandes med mina möbler och man vill liksom hjälpa till. Men å andra sidan vill jag inte drabbas av ryggskott bara för jag tycker synd om karlarna. Det är ju trots allt deras jobb som de får betalt för (och de utför en tjänst jag betalar för). Det är ju inte direkt så att någon skulle rycka in och hjälpa mig på mitt jobb bara för de tycker synd om mig. Och givetvis hjälpte jag till med det jag kunde som att öppna hissdörren osv. Hur som helst blev det klara efter ett tag men då var jag tvungen att hasta iväg i snålblåsten och duggregnet och skriva kontrakt så något möbelskruvande blev det inte. Och nu sitter jag här med ena handen i en salt och blandat påse och kan.inte.sluta.äta. Summa summarum har jag fått alldeles på tok för lite vettigt gjort idag och dessutom är mitt blodtryck förmodligen för tillfället ohälsosamt högt av all lakrits :) I morrn är den där effektiva dagen tror jag. Jag tog nog fel på dag!

Efter två dagars nervositet och två intervjuer fick jag idag tyvärr inse att det inte höll hela vägen. Jag är så sjukt skitbesviken rent ut sagt. Vill helst slå på något eller kasta tallrikar men jag ska försöka låta bli. Var på en första intervju igår och trots att tyskan kändes knackig så blev jag kallad till nästa intervju idag men där tog det stopp. Två barska kvinnor (eller i alla fall en av dem var barsk i sin röda uniform) tog emot på sjunde våningen i austrian airlines huvudkontor. De satt på andra sidan bordet och ställde kluriga frågor medans jag satt mittemot och stammade fram tyska ord i någon slags halvrätt ordföljd. Men jisses alltså, mitt ordförråd är inte stort. Men men, det var ju i alla fall en upplevelse att vara där. Och intervjuer är bra träning. Men för tillfället tar det inte bort min besvikelse. Skit skit skit. Eller rättare sagt scheisse, scheisse, scheisse. Nu ska jag plugga tyska dag och natt. Eventuellt sover och äter jag lite emellanåt också.

Alltså det här med andrahandsuthyrning. Testa inte det hemma. Det blir aldrig bra. Efter att ha hyrt ut i andrahand en gång till en frusen stackars tjej som använde värmefläktar och bidrog till en sanslöst hög elräkning tänkte jag ALDRIG igen! Sen att jag ändå hyrde ut igen är en annan historia. Och så nu då. Nu sitter jag här bland andras prylar och möbler och bara väntar på att vi får nycklarna till vår första alldeles egna gemensamma lägenhet. Inte för att det räddar det faktum att jag förmodligen har fått våra tyska hyresvärdar vräkta genom att avslöja att vi hyr i andra hand. Det kom ett argt mail från Berlin i morse och är tyskar arga... ja då märker man det ganska tydligt. Å ena sidan känns det som mitt fel å andra sidan inte. Är det inte tillåtet att hyra ut kanske man inte ska drista sig till att göra det...eller i alla fall tala om för den som hyr (det vill säga oss) att INTE på något sätt avslöja att vi hyr i just andra hand eftersom det inte är tillåtet. Vilken soppa.

Hur som helst, något annat mycket trevligare var att Kristin var här och hälsade på häromveckan. Mitt i värmeböljan kom hon med sin ryggsäck och undrade om hon var i sydostasien eller i europa. Det var fina dagar med bad i Donau, sightseeing, fika, utflykter och massa snack. Efter det var min tanke att sätta i gång med jobbsök på allvar. Det var en vecka sen och jag har fortfarande inte gjort någonting. Jag är så bedrövligt lat :) Nästa vecka SKA det verkligen börja hända grejer, då börjar Jan jobba och då måste det vara slut på semesterlivet även för mig. Det säger vi, så får det bli men först tar vi helg! ;)

Vilken jävla skitdag och klockan är bara halv elva! Det hela började egentligen redan igår kväll när jag upptäckte att det inte kom något vatten i någon kran i lägenheten. Eftersom det är upp till 35 grader för tillfället är det ju skönt att kunna ta en dusch, eller dricka vatten eller för all del använda toaletten då och då. Måndagkväll klockan 22, inte mycket att göra åt problemet alltså. Jag knackade på hos grannen för att höra om de hade vatten, knackade, knackade, knackade, jag hörde att någon var där men ingen öppnade, skitgrannar tänkte jag och gick och la mig i hopp om att det skulle komma något ur kranen när jag vaknade. Låg och vred och vände på mig hela natten, för varmt för att sova för många tankar som snurrade. När jag vaknade efter en orolig natts sömn kom det lika lite vatten ur kranarna som kvällen innan, det vill säga ingenting. Så jag ringde fastighetsägaren, kontoret öppnade först klockan 9. Väntade en timme, ringde igen och igen och igen. Fjärde försöket svardade någon äntligen, förklarade problemet på hackig tyska och kände mig rätt nöjd med min kommunikation fram till hon frågade efter namn och jag svarade att vi bara hyr i andra hand och sa vilka som egentligen bor här. Jaha sa hon...men andrahandsuthyrning är inte tillåtet, det här måste jag ta upp med min chef. Skit skit skit, nu har jag alltså avslöjat att vi bor här i andra hand vilket vi trodde vi gjorde lagligt men som vi alltså inte gör...Så nu har vi alltså två problem, vi är inte bara utan vatten (hoppas hon skickar en installatör snarast) vi bor här också olagligt. Vad blir följderna av det senare? Klump i magen....

Måndag morgon, back to school. Eller egentligen är bara hälften sant. Det är tisdag men känns som måndag eftersom igår var helgdag, men tillbaka till skolan ska jag, tyskakurs 12-15. I går var det alltså helgdag på grund av att Maria for till himlen i den här vevan. Här i Wien lyste solen från en klarblå himmel och jag åkte ut till Donauinsel och njöt. Väl där ringde telefonen och det blev en fika vid Schwedenplatz inbokad vid fyra. Träffade en svensk som bott här i Wien i närmare tjugo år och som hade en drös av info att delge mig, mycket trevligt. Gick därifrån (eller snarare åkte spårvagn i ösregn) med en bra känsla och en känsla av att jag måste börja söka jobb NU :)

Antalet soltimmar som min kropp utsatts för denna sommar har varit ganska lätträknande. Vädret i den här stan är schizofrent eller är det finskt. Hur som helst kan man uppleva alla årstider på en dag. Idag var det dock sommar HELA DAGEN. Jag tog med mig filt och bok och hoppade på spårvagnen till Prater park och låg där i gräset i flera timmar och tänkte just att det här har jag inte gjort mycket i sommar. Det började så bra, het sand i Barcelona, varma stenar och svalkande bad i Nice, sen fick jag känna på svensk sommar en vecka, fläderblomssaft och hemmagräsmatta, väl tillbaka i Wien var det sjukt varmt och vi letade oss till utomhusbad men sen vet jag inte vad som hände, sen var det mest regn och regn och tidigare nämnda finska väder. Kallaste sommaren på åratal säger tidningarna. På tal om sommar har jag nu lyssnat även på Henke Larssons sommarprat, det var riktigt fint. Försökte mig på Ville Virtanen men fastnade inte alls och det berodde inte på mumindialekten utan snarare på innehållet. Och på musiken. Det var för mycket finskt.

Det är lördag. Jag vaknar tidigt, klockan är inte mer än sju. Jag ligger i mitten av sängen, tittar till höger, ingen där, till vänster då? Nej inte där heller. Nej just det jag är ensam hemma. Stackars mig ;) Någonstans i huset bankar någon frenetiskt, är det på min dörr? Nej varför? På gatan nedanför stökar lastbilar runt. Det är marknadsdag, på torget utanför porten säljs allt och inget, dock mest grönsaker. Grönsaker som framåt lunch ropas ut till vrakpriser. Kvinnor i slöja trängs mellan stånden och kånkar på kassar med kilon av paprikor, sallad och tomater. Det låter som jag bor i något mer exotiskt och varmare land än Österrike. Faktum är att Wien är en stad full av olika kulturer, främst människor från Balkan. I den delen av stan där vi för tillfället bor hör man sällan tyska :) Jag hör för tillfället bara svenska, eller snarare skånska, har laddat ner och lyssnar på Sommar med Jason Diakité, fantatstiskt program detta Sommar i p1. Började min genomlyssning i går med Mark Levengood och Underbara Clara. Mark gör ingen besviken, Clara har jag inte så bra koll på och programmet kändes lite tunt. Jason får full pott bara genom rösten :) Nu ska jag lyssna vidare och ta tag i denna lördag. Himlen är gråmulen trots att prognosen visade sol. Men jag ska inte låta humöret anta samma färg som himlen över Wien idag. Icke!

Om man enbart använder frekvensen på mina blogginlägg som referens kan man tro att livet som arbetslös är alldeles otroligt stressigt. Två månader har gått sen jag sist hade tid att i skrift formulera mina tankar. Riktigt så stressigt är mitt liv dock inte, tiden har funnits, jag är övertygad om att man har tid för det mesta man vill, det handlar bara om att prioritera. Det har väl snarare varit så att jag inte har haft motivationen eller egentligen behovet att skriva ner något. Två månader har jag nu varit arbetslös men de här två månaderna har gått så fort så jag har inte hunnit eller egentligen tillåtit mig att känna mig arbetslös. Idag var första dagen på länge när jag kände viss frustration att jag inte riktigt bidrar med något, att jag bara går och väntar. Men så på eftermiddagen försvann de tankarna som en heliumfylld ballong mot himlen. Jag träffade min gamla vän T över en kopp te och en bit paj på kullzenska och jag gick däifrån fylld av energi som inte bara kom från sockerintaget. Det är så underbart att man med lätthet kan prata på i flera timmar med någon som man senast träffade för 10 år sen. Jag är så glad, det är bara onsdag och den här veckan har redan varit fylld av så många härliga möten. I måndags träffades vi ett gäng kollegor för att kika på premiären av femmans serie om en camping på Öland, en härlig kväll med smarriga muffins och många skratt! När jag blir stor vill jag ha såna härliga kollegor som jag har haft i sommar. Får man önska sig det? I går träffade jag mina Österrikiska tjejer och bjöd dem på middag och pratade om dies und das i flera timmar. Och idag då alltså mötet med barndomskompisen T. I morrn väntar först sushi med finaste C och sen en fika med E, ett av alla mina älskade E:n som får mig att må så bra. Hur ska jag nånsin ha tid att jobba? ;)

Jag var rädd för hårda ord men fick en kram. Jag var rädd för att känna mig vilse bland för många människor men skrattade tillsammans med gamla klasskamrater. Jag var rädd att behöva åka hem tidigt för att paniken blev för stor men istället stannade jag lika sent som alla andra. Jag skäms för att säga det men jag igår kände jag att jag skulle vilja göra vad som helst annat än att åka på 25-års kalas! Framförallt rädslan för att behöva träffa någon som bara har ena sidan av en berättelse vilket är en sida som inte är till fördel alls för mig gav mig en lätt känsla av ont i magen.

För att sluta prata i gåtor så var jag igår bjuden på 25-års kalas där J:s bror P var en av gästerna. Även om jag inte har något att skämmas för så kändes det olustigt att träffa honom för jag vet inte hur J mår, jag vet inte vad han tror och jag vet framförallt inte vad han har sagt till sin bror om mig och om vårt uppbrott. Jag vet bara hur mina bröder reagerade när det tog slut förra gången när det var J:s beslut så därför antar jag att hans bror reagerar på liknande sätt. Vi har inte setts eller hörts på över två månader så jag antar att J har genomgått en hel del olika faser av ledsamhet, ilska och gud vet allt. Det är givetvis helt naturligt men i sådana fall är det lätt att hjärnan styr ihop historier och gör sina egna tolkningar och jag känner att jag tyvärr har gett mycket utrymme för J att göra egna tolkningar men samtidigt vågar jag inte höra av mig till honom än för att försöka förklara utan att det känns som att jag ger honom någon form av falska förhoppningar. Jag har ingen som helst aning, det kan lika gärna vara så att jag är utraderad och förpassad till lådan märkt gamla minnen. Min hjärna är minst lika bra på att göra tolkningar och koka ihop historier.

Hur som helst, med ovanstående som bakgrund åkte jag alltså på kalas igår och förväntade mig svarta och sneda blickar från P men fick bara några lätta harklingar när Österrike kom på tal och dessutom fick jag en kram i slutet av kvällen. Inte för att det var den hjärtligaste kram jag fått men ändå, det var en kram, det var enkelt men det betydde så väldigt mycket. Jag vill inte vara ovän med någon, jag vill inte behöva känna mig som en dålig människa för att jag tagit det absolut svåraste beslutet i mitt liv. Jag vill bara ha respekt och jag vill bara så småningom få träffa min bästa vän igen.

Det här är till dig Erica! Jag håller vad jag lovar :) Nu ska du (och andra intresserade också givetvis) få reda på vad som händer i en arbetssökandes liv i Kälmää. Idag har varit en smula märklig dag, idag den 10 augusti var bland annat dagen då jobbångesten slog till på allvar. Den kom som från ingestans eller rättare sagt kom den när jag kollade arbetsförmedlingens hemsida och kände att vad sjutton ska jag söka för jobb??? Är inte direkt så att det kryllar av jobb inom turism+ ekonomi....Men det kommer att lösa sig. Så smånigom kommer något att hända, jag ska inte ge upp än  inte ge upp alls!! Just nu känns det lite som att jag skulle må bra av att byta miljö också. Inte för att jag vantrivs i Kalmar, inte alls, men för tillfället påminner Kalmar alldeles för mycket om livet med J, något som iofs inte alls är några dåliga minnen utan tvärtom minnen från 6 riktigt bra år av mitt liv! Men jag tror jag behöver en nystart nu....frågan är bara var nystarten ska ske, det ska bli spännande att se :) 

På tal om start så började denna dagen med att jag upptäckte att jag inte hade någon elektricitet i lägenheten...jordfelsbrytaren och säkringarna till spisen hade slagits ifrån. Ytterst märkligt tyckte jag eftersom jag vet att jag hade stängt av spisen igår kväll så jag ringde fastighetsskötaren som kom hit och kikade och upptäckte att det var något vid spiskontakten som hade bränts sönder så den fungerade inte längre. Riktigt obehagligt känns det nu i efterhand, tänk om det hade kunnat börja brinna! Nu återstår det att se hur länge jag får klara mig utan spis, inte alltför länge hoppas jag!! Annars har jag haft en bra dag på jobbet, mina kollegor är så härliga vilket är guld värt en dag så här i slutet på säsongen när det är (för) lugnt på byrån. Har verkligen varit en riktigt riktigt bra sommar men nu känns det att säsongen lider mot sitt slut! Något som dock inte känns lika lugnt är att mina betyg fortfarande inte har skickats från Krems vilket innebär att jag inte kan ansöka om examensbevis än på länge....något som är rätt viktigt så här i jobbsökartider. Tydligen har de andras betyg skickats från Krems men inte mina, så typiskt! Men jag tror det finns en förklaring till det, jag har mailat Sylvia i Krems så jag hoppas få en förklaring ganska snart! I morgon önskar jag lite färre händelser av det här jobbiga slaget men det kan ju inte bara flyta på alltid. Det är bara det att jag är så dålig på att hantera motgångar, men det är ju alltid bra att få öva :) Allt för nu, på återhörande!

Har precis anlänt till landet igen efter underbara dagar på fastlandet. Nu är det verkligen inte långt kvar, fredag, lördag och sen på söndag sätter jag mig på tåget....wiiii, vilken jäkla utmaning! De senaste dagarna har jag träffat fina vänner och fikat, ätit luncher och middagar och pratat pratat och pratat. Dessutom har jag hunnit mysa massor med J men alltså HERREGUD vad jag kommer att sakna att inte träffa honom lika ofta som jag har gjort nu den senaste tiden!! I dag stog vi och grät och snörvlade i hallen och i morrn kommer det bli ännu värre när vi säger hejdå på riktigt. Ibland önskar jag att vi inte var så känsliga människor. Fast å andra sidan önskar jag inte det... Men det kommer bli bra det här, det vet jag, det kommer bli både kul och utvecklande och det är någonting jag tror att jag behöver. Dessutom så kommer vi kunna prata med varandra varje dag om vi vill, vi kommer bara inte att träffas rent fysiskt lika ofta de kommande månaderna som vi gjort nu. Och inte dör man av att längta heller, det kan till och med vara bra för man uppskattar det man har lite mer....Märks det att jag försöker övertyga mig själv att det här med att åka bort en termin bara är positivt? ;) Jag googlade på bilder på Krems och det verkar väldigt fint så jag hoppas inte jag behöver tjata alltför mkt för att få besök här?! :)

Åhh vilken alldeles otroligt underbar dag! Minusgrader och strålande sol, då gillar jag vintern! Har varit ute på en morgonpromenad, eller människor med en annan tidsuppfattning än min skulle kanske säga förmiddagspromenad. Hur som helst, ute och gått har jag varit och det var helt underbart! Det är så mycket snö och så otroligt fint här ute på landet! Landskapet är inbäddat i alldeles orörd vit snö och det enda som hörs är knarret av snön under skorna. Men hur vackert det än är på landet så är det ibland lite för lugnt :) Så nu är det dags att packa väskan och resa till Malmoe över helgen, det kommer bli mycket trevligt!