elvatjugoett

Jag har sagt det förr. Det här med att summera och se tillbaka är inte min grej. Men ändå så gör jag det. Ändå känner jag viss dragningskraft till reflektion.I dag på februaris tjugonionde bonusdag sitter jag och funderar på vart februari tog vägen. Februari är en månad som inte har gjort något vidare väsen av sig. Lite som en blå tröja bland andra blå tröjor eller som en person i en stor folksamling som man inte lägger märke till för att personen i fråga inte sticker ut tillräckligt. Februari har varit som lugnet före stormen även om det vädermässigt har stormat mest varenda helg. Jag tror att februari för mig har varit en kraftsamling, festsuget har inte lyckats besegra filmkvällar, hemmamys och helgmiddagar på stan. Vad gäller helgmiddagar så har Jimmy och jag har på inrådan av Maria tagit oss ur Grönastugan-traditionen och upptäckt att det finns fler restauranger som serverar underbara laxplankor här i stan.
I morgon är det mars. Och vad mars kommer att erbjuda återstår att se. Vad jag vet nu är att helgen kommer att spenderas på slottet med förberedelse av och närvarande vid bröllopsmässan. Nästa vecka är det Karma och där sätter jag mitt hopp till att Manpower kan hjälpa mig att snickra ihop ett cv. Det är inte lätt att kombinera arbetsskygg med ett välfyllt och lockande cv. Utan cv inget sommarjobb och sommarjobb är väl det som oroar mig mest nu förutom den globala uppvärmingen. Veckan därpå drar vi till Göteborg för att jobba på TUR-mässan och veckan efter det är det väl nästan påsk och sen har vi finansieringstenta. Och sen och sen och sen. April och maj och sen är det plötsligt sommar. Och så var det det här med att inte oroa sig och försöka leva i nuet. Det känns ibland som en utopi.