Love will tear us apart
Det är så skönt att vara ledig. Eller rättare sagt skönt att ta sig ledigt kanske. Jag har ju faktiskt en hög böcker som jag skulle kunna öppna om jag vill. Eller nej förresten det kan jag ju inte, de ligger hemma i Kalmar 30 mil härifrån. Och det är ju inte direkt så att jag har blvit sysslolös än. I går tog jag bussen till Lund för att träffa K. Det är något lustigt med Lund, det är en stad som fullständigt skakar om lokalsinnet, jag vet aldrig var jag är. I vilket fall så åt vi lunch på Govindas, det är så skönt att äta på ett ställe där man kan vara helt säker på att inte få i sig något kött, gillar verkligen det stället. Sen kollade vi in botaniska trädgården innan vi gick hem till K och fikade. Riktigt riktigt mysig dag. Fylld av energi tog jag bussen tillbaka till Malmö framåt kvällen.I dag har jag också varit på lunchdate. Jag hörde av mig till M vilket jag nu i efterhand är väldigt glad för. Fast att vi inte setts på länge så kändes det faktiskt precis som vanligt.
Walking down memory lane
Idag har jag gått minst en mil. Vandrat omkring och samlat på mig en massa intryck. Jag gillar nog ändå Malmö, det känns så hemma här. Så många gator och platser som är fyllda av fina minnen. HM-hörnan som var min och M:s självklara mötesplats när vi båda befann oss i stan. Fiskeaffären där J och jag (till min förtvivlan) har tillbringat många timmar. Gatorna kring Möllan där broder J bodde förut. Falafelkiosken vid kanalen där broder N och jag alltid köper falafel (stor falafel,fetaost, mixad sås). Amiralsgatan har aldrig varit så lång som den var idag när mina ben var trötta efter en lååång promenad. Jag kom hem strax före bror och landade i soffan. Nu ikväll har vi fikat och kollat på Bolt, sån himla söt film. Jag älskar verkligen animerade filmer. I morrn ska jag åka till Lund och luncha med finaste K. Det här med att plugga känns långt borta just nu. Kanske ringer jag M nån dag och ber henne möta upp mig vid HM-hörnan för en fika. Kanske. Jag vet inte än. Ska fundera på saken. Bild från idag här under, Västra hamnen. Första gången jag försöker mig på att ladda upp en bild, syns den?
Hej och tack för kaffet
En enda ström av sena nätter....Jag älskar fan att åka men jag hatar ett farväl. Svedala din jävel du är vacker som en dag, sätt på en kanna till för jag stannar ett tag. I går så var näst sista låten på träningen käre Timbuktus tack för kaffet och jag fick sån sjuk energi och studsade som en idiot de två sista låtarna. Sen kände jag en stark längtan efter att åka ner till staden som jag ibland både älskar och hatar så nu har jag precis bokat en biljett till Malmö och åker i morrn. Planerna är att hälsa på bror, kanske någon kusin och finaste K om hon kan släppa anatomiböckerna för en stund.
keep holding on
När det inte går att påverka eller att göra något då känner man sig liten här i världen. Det går inte att spola tillbaka tiden och det går inte heller att spola fram tiden till när man förhoppningsvis kommer må lite bättre. Finaste E.s farmor har sällat sig till de andra änglarna som vi älskar och saknar och aldrig glömmer. Jag kan inte säga att jag exakt förstår hur du känner men jag kan till stor del sätta mig in i det för jag har också tagit ett succesivt farväl av någon jag älskar som bit för bit försvann. Men det slutgiltiga avskedet blir inte lättare för det, oavsett när det händer så kommer det plötsligt och oförberett. Det är så fruktansvärt tungt att förlora någon man älskar. Tänker på dig!
Jag och Ev var på bio igår och såg en film som på ett speciellt sätt belyser det här med livet och tiden och kärlek. Vi såg Benjamin Buttons otroliga liv och förväntningarna var höga innan filmen men jag måste säga att de infriades. Nästan tre timmar lång men det kändes inte. Se den! Perfekt att krypa in i biomörkret så här i gråa januari!
Jag och Ev var på bio igår och såg en film som på ett speciellt sätt belyser det här med livet och tiden och kärlek. Vi såg Benjamin Buttons otroliga liv och förväntningarna var höga innan filmen men jag måste säga att de infriades. Nästan tre timmar lång men det kändes inte. Se den! Perfekt att krypa in i biomörkret så här i gråa januari!
utan dina andetag
En hel vecka. Ledigt. En hel vecka att komma ikapp. Att andas. Att fylla på med energi. Det är faktiskt. Fantastiskt. Underbart. Välbehövligt. Jag har en lång lista med grejer som jag ska fixa och jag fyller på med mer och mer. Bara för att jag älskar känslan av att stryka något som jag har avklarat. Det jobbigaste som står på listan och det som förmodligen kommer strykas sist är sommarjobbsansökningar. Men det måste göras. Frågan är bara vart de ska skickas? Jag har några dagar på mig att fundera. Att bestämma. Att i alla fall komma fram till någon form av beslut.
Tears dry on their own
Jag hatar hatar hatar att ta avsked. Och det spelar ingen roll hur många gånger tidigare vi har gjort det för det blir inte lättare. Varje gång börjar underläppen darra och en ostoppbar ström av tårar rullar nerför kinderna. Magen liksom snörps ihop och jag känner att det skulle vara lättare om jag fick ha mina syskon på ett lite närmare avstånd. Men nu är det inte så. Alltså får jag ägna mig åt att gråta en skvätt en stund framöver och sen fortsätter mitt liv och min vardag som jag älskar här där jag bor. Ditt liv och din vardag pågår på andra sidan jordklotet och jag vet att det är så du vill ha det. Och jag accepterar det.
Årets första...
....träningspass är precis avklarat! Om man inte räknar med igår när bror J och jag spatserade runt Lindö i sakta mak. Oavsett så känns det väldigt skönt att komma i gång igen efter helgernas ledighet. Blir ännu en termin på Friskis och jag hoppas på många roliga och jobbiga pass under våren. På tal om våren fick jag HMs vårkatalog i brevlådan idag, känns som våren är långt borta men innehållet gav faktiskt visst hopp om varmare och ljusare tider. I kväll kommer E och E hit, blir verkligen kul, ser jag fram emot!
