elvatjugoett

Alldeles fantastiskt underbart skönt att få snöra på sig träningsskorna idag efter ett alldeles för långt uppehåll. Jag älskar verkligen att träna. Mest på grund av den energi jag tycker att man får av det. De senaste veckorna har jag haft ett efterhängset virus i kroppen så träning har inte varit att tänka på men nu är jag jäkligt sugen på att komma igång igen. Efter träningen träffade jag och E vårt andra fina E som var på lördagsutflykt och idag ytterst lämpligt passerade Kalmar. Hoppas hoppas hoppas det kan bli en tur norrut och en längre träff nästa helg! 

Fy tusan, idag är det en riktigt bra dag! Vet inte riktigt vad det är som gör det för det är egentligen en helt vanlig fredag i september. Men jag har en bra känsla i kroppen. Kanske är det för att solen skiner och för att det gick helt ok att plugga idag, det är massor massor massor kvar att lära sig till tentan men det ska jag koppa bort nu. Nu är det ledigt till i morgon klockan 11, då hänger jag och E på låset på bibblan och sen sitter vi och ritar grafer tills stängningsklockan ringer. Men det är då och nu är nu. Och nu blir det, precis som i majoriteten av de svenska hemmen denna veckodag, fredagsmys =) J slutar klockan sju och jag har varit på Maxi och laddat upp med lite nyttigt och lite onyttigt i en skön blandning. Önskar er alla en härlig fredag!

Saker och ting har inte riktigt gått min väg idag. Eller har de kanske det. Det kanske bara är så att saker och ting inte riktigt blev som jag tänkte. Det är säkert någon mening med allt. Jag är i alla fall glad att jag har kunnat hjälpa min mamma. Känns som det har varit mycket tjänster men inte så många gentjänster på senaste tiden. Hon ställer verkligen upp så mycket för mig fast det egentligen är hon som behöver stöd just nu. Men som jag hela tiden har tänkt och nu fått bevis för så har hon hjälp av fler än dem man ser.....

Annars händer inte så mycket spännande i min värld. Det är tentaplugg, tentaplugg, tentaplugg som kommer gälla nu framöver. Men det är bara att kämpa på ifall man vill ha sin examen =)

Varje kväll när jag går och lägger mig tänker jag att i morgon när jag vaknar är jag frisk. Så har jag tänkt nu sen jag blev sjuk i torsdags förra veckan. Det sägs ju att man med sina tankar kan förändra väldigt mycket. Men den här förkylningen tycks ha bestämt sig för att fullständigt ignorera mitt positiva tänkande. Varje morgon vaknar jag med en genomtäppt näsa och ett tungt huvud. Jag är så trött på det nu, jag vill vara frisk!!! Vill orka träna och umgås med människor utan att först behöva varna för eventuell smittorisk. För att andas frisk luft och samla lite energi tog jag nu i förmiddags en promenad runt Lindö och Ängö, vädret lurar en nästan att tro att det fortfarande är sommar men det är någonting i luften som ändå avslöjar att det är höst. Tron på denna hösten har för min del pendlat lite upp och ner på senaste tiden (Läs: Sen nationalekonomin drog igång) men just idag känner jag hopp! Med energigivande människor runt sig går det att se en lösning på det mesta. I torsdags fick jag besök av fina föräldrarna, i fredags kunde jag äntligen träffa J och i går när utgång inte var vad min kropp behövde cyklade jag hem till M, en kompis sen gymnasiet. I kväll blir det bio, Flickan som lekte med elden. Jag är beredd på att det blir en obehaglig kväll men det trevliga sällskapet väger nog upp =)

När febern inte vill gå ner och högen med använda näsdukar är ett mindre berg. När tevens grundutbud inte erbjuder något intressant och alla tänkbara bloggar är genomlästa. När man har sovit så många timmar så inte ens det är ett alternativ längre. När allt ovanstående inträffar. Då är det inte roligt att vara sjuk. Jag förflyttar mig mellan soffan och sängen, har inte ens varit utanför dörren. Men idag fick jag en anledning att i alla fall öppna dörren. I eftermiddags fick jag ett sms från E, hon skrev att det stod någonting till mig utanför min dörr. Fina omtänksamma E hade varit här och lämnat hembakade morotskakor. Hur underbart är inte det? Man blir ju frisk på momangen. Om inte frisk så i alla fall fantastiskt glad. Nu ska jag fortsätta vila, dricka en kopp te och äta en kaka eller två....eller tre. Än en gång, tack snälla E!

Den nionde september för två år sedan minns jag som en dag när det kändes det som att mitt hjärta fullständigt slets ut ur min kropp. Du min fina mormor lämnade livet på jorden och lämnade oss med tårarna rinnande men även med mängder av fina minnen. Jag saknar dig otroligt mycket och speciellt idag är det många tankar som cirkulerar kring dig. Jag minns underbara långa sommarlov, julaftnar och påskar, fika med M och dig på altanen, remikex och hembakade napoleonhattar. En varm famn och en dörr som alltid stod öppen. En bil som var redo att skjutsa oss vart som helst, ofta till stranden. Till de underbara stränderna på Österlen, de med det kalla vattnet men som ändå är platser som jag alltid kommer att älska. Jag har mängder av fina minnen av en generös och varm människa som jag aldrig kommer att glömma. Tack för att du var du och tack för allt fint du gjorde.

Det finns ställen och platser som jag känner någon form av hatkärlek till. Platser som jag ibland kan tycka riktigt bra om och ibland riktigt illa om. Kåren är ett sånt ställe. I går inträffade terminens första kårkväll för min del och igår kände jag bara kärlek.  Där i dimman är man befriad från tankar på hur höstens kurs ska klaras igenom eller hur man ska få tid och pengar att räcka till. Det finns inga bekymmer, bara lycka. Och det är faktiskt en lyckokänsla som man kan försöka bevara för även när det inte är fullt så dimmigt. Vardagen blir så mycket enklare om man inte oroar sig så mycket. För det är ju trots allt så att det som händer det händer. Som vanligt löstes gruppen upp efter ett tag, vissa gick hem, vissa bildade nya konstellationer och vissa trivdes bäst hos vakterna =) Det var överlag en mycket fin kväll. Nu ska jag fortsätta söndagen med samma sköna känsla i kroppen, nu blir det pizza och mys med J.