elvatjugoett

Idag skulle vi vara så otroligt effektiva (tänkte jag). Vi skulle ställa klockan och inte sova halva förmiddagen. Klockan 10 var vi tvungna att befinna oss i vår nya lägenhet för någonstans mellan 10 och 14 skulle helgens möbelbeställning från ikea levereras. Jag hoppades att de skulle dyka upp strax efter 10 så vi kunde skruva ihop möbler fram till Jan började jobba vid 14. Men klockan blev 11 och 12 och ett och två och vi väntade och väntade och väntade. Situationen ser alltså ut som följande: Vi sitter alltså på golvet i ekande tom lägenhet och läser lite gamla reklamblad, småpratar och väntar. Nog för att jag kan sova överallt, hårt trägolv inget undantag men att sova i flera timmar hade inte ens jag ro till :) Runt 15 dök äntligen tre svettiga och buttra kroater upp och baxade upp våra platta paket, madrass och tvättmaskin... 4 trappor upp med liten hiss. Jisses vad jag är glad att vi inte bestämde oss för att greja det där själva och vad glad jag är att jag inte behöver bära möbler hela dagarna som jobb, helt sjukt tungt ju! Hela situationen är lite konstig tycker jag för där kämpar de svettandes med mina möbler och man vill liksom hjälpa till. Men å andra sidan vill jag inte drabbas av ryggskott bara för jag tycker synd om karlarna. Det är ju trots allt deras jobb som de får betalt för (och de utför en tjänst jag betalar för). Det är ju inte direkt så att någon skulle rycka in och hjälpa mig på mitt jobb bara för de tycker synd om mig. Och givetvis hjälpte jag till med det jag kunde som att öppna hissdörren osv. Hur som helst blev det klara efter ett tag men då var jag tvungen att hasta iväg i snålblåsten och duggregnet och skriva kontrakt så något möbelskruvande blev det inte. Och nu sitter jag här med ena handen i en salt och blandat påse och kan.inte.sluta.äta. Summa summarum har jag fått alldeles på tok för lite vettigt gjort idag och dessutom är mitt blodtryck förmodligen för tillfället ohälsosamt högt av all lakrits :) I morrn är den där effektiva dagen tror jag. Jag tog nog fel på dag!

Efter två dagars nervositet och två intervjuer fick jag idag tyvärr inse att det inte höll hela vägen. Jag är så sjukt skitbesviken rent ut sagt. Vill helst slå på något eller kasta tallrikar men jag ska försöka låta bli. Var på en första intervju igår och trots att tyskan kändes knackig så blev jag kallad till nästa intervju idag men där tog det stopp. Två barska kvinnor (eller i alla fall en av dem var barsk i sin röda uniform) tog emot på sjunde våningen i austrian airlines huvudkontor. De satt på andra sidan bordet och ställde kluriga frågor medans jag satt mittemot och stammade fram tyska ord i någon slags halvrätt ordföljd. Men jisses alltså, mitt ordförråd är inte stort. Men men, det var ju i alla fall en upplevelse att vara där. Och intervjuer är bra träning. Men för tillfället tar det inte bort min besvikelse. Skit skit skit. Eller rättare sagt scheisse, scheisse, scheisse. Nu ska jag plugga tyska dag och natt. Eventuellt sover och äter jag lite emellanåt också.

Alltså det här med andrahandsuthyrning. Testa inte det hemma. Det blir aldrig bra. Efter att ha hyrt ut i andrahand en gång till en frusen stackars tjej som använde värmefläktar och bidrog till en sanslöst hög elräkning tänkte jag ALDRIG igen! Sen att jag ändå hyrde ut igen är en annan historia. Och så nu då. Nu sitter jag här bland andras prylar och möbler och bara väntar på att vi får nycklarna till vår första alldeles egna gemensamma lägenhet. Inte för att det räddar det faktum att jag förmodligen har fått våra tyska hyresvärdar vräkta genom att avslöja att vi hyr i andra hand. Det kom ett argt mail från Berlin i morse och är tyskar arga... ja då märker man det ganska tydligt. Å ena sidan känns det som mitt fel å andra sidan inte. Är det inte tillåtet att hyra ut kanske man inte ska drista sig till att göra det...eller i alla fall tala om för den som hyr (det vill säga oss) att INTE på något sätt avslöja att vi hyr i just andra hand eftersom det inte är tillåtet. Vilken soppa.

Hur som helst, något annat mycket trevligare var att Kristin var här och hälsade på häromveckan. Mitt i värmeböljan kom hon med sin ryggsäck och undrade om hon var i sydostasien eller i europa. Det var fina dagar med bad i Donau, sightseeing, fika, utflykter och massa snack. Efter det var min tanke att sätta i gång med jobbsök på allvar. Det var en vecka sen och jag har fortfarande inte gjort någonting. Jag är så bedrövligt lat :) Nästa vecka SKA det verkligen börja hända grejer, då börjar Jan jobba och då måste det vara slut på semesterlivet även för mig. Det säger vi, så får det bli men först tar vi helg! ;)