elvatjugoett

Inte för att jag vill ha tentaångest men jag skulle vilja känna viss stress. Det är tenta på torsdag och just nu känner jag ingenting. Eller riktigt sant är det inte för någonting känner jag, jag känner ett lugn jag inte borde känna för jag har inte pluggat mer än några timmar idag på förmiddagen och mesta delen av tiden gick åt till att uppdatera varandra om helgen, vilket i och för sig var nog så viktigt att göra! Jag är rädd att jag har tagit jullov redan, det är den tjugonionde november, det är nog lite väl tidigt att ta jullov. Men efter att ha jobbat i helgen bland julbord, glögg, julmusik och knäck börjar jag känna julstämning. Nu i eftermiddag har jag inte gjort mycket vettigt. Eller det beror på hur man ser det. Jag tycker det var vettigt annars hade jag ju inte ägnat mig åt det, fast det hade kanske varit bättre att plugga lite. Men jag har adventspyntat, dammsugit och småstädat lite, skapat en spellista på spotify med julmusik, pratat med bror och sorterat bland mina foton på datorn. Dessutom har jag nästan krängt i mig en påse bridgeblandning jag fick av J i födelsedagspresent (han tycker att jag är en tant i vissa sammanhang, typ när det gäller godisfavoriter, därför var det en del av presenten).Nu ska jag åka och lämna bilen jag lånat av fina föräldrarna över helgen.

Längesen sist. Massor har hänt. Tiden räcker liksom inte riktigt till. Men jag älskar det. Jag älskar att ha mycket planerat, mycket att göra. Det är väl så livet som student är? Hade en föreläsning om sociala medier idag. Mycket, mycket intressant! Det pratades bland annat om stressen att ständigt uppdatera bloggar, hemsidor och information. Som ni märker på mina uppdateringar har den stressen inte riktigt nåt till mig =) Det pratades om att ständigt vara kontaktbar. Det "verkliga livet" och livet i vad som förr kallades cyberspace är numera ett. Det är otroligt fascinernade. På föreläsningen var det en av trettio som inte räckte upp handen på frågan "hur många har facebook?" endast en av trettio räckte upp handen på frågan "stänger du någonsin av din mobiltelefon?" Det är fascinernade, en smula skrämmande och som sagt, även en smula stressande. Men det är så nuet ser ut. Det är bara att hänga med =)

Något annat som jag är mycket glad att jag hängde på var resan till Berlin förra veckan. Det kan inte sägas för många gånger, det var en alldeles kanon tripp med finaste E:na. En flykt från verkligheten eller kanske snarare en resa till en annan verklighet. Mina fördomar fullkomligt pulvriserades när Berlin bjöd på strålande sol och något som kändes som vårvärme i november. En ytterst personlig känsla för min del var att det kändes bra att faktiskt förstå en del tyska. Det gör mig något lugnare för närmsta framtiden att inte känna sig som en total främling i en kultur. Jag gillar asien och jag gillar Kina på många sätt men jag känner mig ofta som en främling där. Mycket på grund av utseendet givetvis men även på grund av att det är helt omöjligt att förstå språket, det går inte att läsa på en enda skylt, det går inte att förstå ett enda ord av språket, allt är så totalt annorlunda. Därför är jag glad att jag har valt att spendera den kommande terminen i en kultur som känns mer lik Sverige än Kina. Tyskan har sin charm och jag kan erkänna att Tyskland har sin charm. Berlin är en stad jag verkligen rekommenderar! Superlätt att ta sig runt med kommunikationer och massa caféer och konditorier =) Hoppas att jag blir lika förtjust i Wien. Avslutar med en bild från ni vet var.

Första dagen på sommarlovet. Fem personer varav tre barn skulle packa bilen full med allt som behövdes för några sommarveckor i sydeuropa. Jag och Johan packade fort, vi gick alltid ut och satte oss i bilen någon timme före de andra, allt vi behövde hade vi packat in i bilen redan, freestyle, kasettband, serietidningar, kudde och gosedjur. Listan på vad som behövdes förändrades förmodligen genom åren men jag undrar om inte freestyle + kasettband eller cdfreestyle + skivor var något som hängde med varenda semester. När alla fem långt om länge hade packat in sig i bilen blev det oftast så att vi kom några kilometer, oftast inte ens ut till västra vägen, innan vi fick vända för att något viktigt hade glömts. Det känns i efterhand som att alla familjer som ska iväg på semester har någon slags likhet med familjen Andersson i Sunes sommar. När vi väl hade passerat eventuella hinder av glömda saker och tagit oss ner till färjan i Trelleborg väntade nästa hinder: Tyskland. Det fanns inget värre än Tyskland när jag var liten. Tyskland var liksom det stora hindret mellan mig och sommarlovet. Ett hinder på vägen till sol och bad och frukostar med baguetter och nutella. Det spelade ingen roll hur mycket godis vi mutades med i taxfreen på TT-line eller hur mycket man fick hoppa i bollhavet. På andra sidan havet väntade alltid en lång resa genom Tyskland vilket innebar regn, regn, regn, motorväg och Stau. Som tur var hade jag redan som liten arbetat upp en förmåga att somna när som helst och var som helst vilket innebar att jag kunde sova mig igenom det regngråa Tyskland och sen var allt frid och fröjd tills proceduren skulle upprepas några veckor senare fast på andra hållet. 

Så varför sitter jag här nu 2009 och tänker på familjesemestrar från 80-90- och tidigt 00-tal? Det beror på att den här naiva avskyn till Tyskland jag hade när jag var yngre nu har förbytts i någon form av intresse för landet och språket. Många gånger de absolut senaste åren har jag ångrat att jag inte läste tyska på högstadiet och gymnasiet. Fast å andra sidan är det ingen mening med att ångra något och jag uppskattade förmodligen en språkresa till Spanien mer än en till Tyskland som 15-åring. Nu försöker jag helt enkelt skapa en bättre relation till Tyskland och tyskan så nästa vecka blir det därför en tur till Berlin. Det ska bli så jäkla kul och för tillfället läser jag guideböcker hellre än de böcker om e-handel och företagsetik som jag borde läsa. För tillfället är det för mycket annat som snurrar i min hjärna, det är så mycket roligt på gång så det här med att plugga får inte alltid riktigt plats. Livet är för jäkla härligt helt enkelt och hösten 2008 med magont och sjukhusbesök känns vääääldigt långt borta. Och det är jag så otroligt tacksam för.

Jag fick en bok i min hand idag. Började läsa i eftermiddags och kan inte släppa den ifrån mig. Skynda att älska heter den, skriven av Alex Schulman. Den berör och väcker tankar. Dagens boktips! På riktigt. Läs den!