elvatjugoett

Vad är det för idioter som flyttar mitt i natten ? Som bär tunga möbler uppför tre trappor klockan ett natten mellan söndag och måndag? Svaret är tre generationer Bjelkfors som äntligen har utfört uppdraget att tömma en Bjärredvilla fylld med möbler och annat bråte på tre plan. Huset är sålt, nycklarna är lämnade och nu är istället ett garage på Öland fyllt med allt som var för fint för att slänga.... Jag har förbarmat mig över en byrå modell slutet av 1800-tal. Den luktar lite skumt men jag tror den ska acklimatisera sig till Kalmarluften såsmåningom. På schemat idag står tvätt, storhandling, träning och helst lite plugg. Ingen föreläsning idag. Ha en bra dag!

Det är vemod i luften nu i eftermidddag. Det är någonting med ljuset, med färgen på träden utanför fönstret. Träden som jag ser när jag lyfter blicken över datorns skärm. Kanske är det hösten som får mig att känna så här. Kanske blir det inte bättre av att jag lyssnar på Winnerbäcks mest vemodiga låtar. Kanske blir det inte heller bättre av att jag lagar vår pasta speciale och det blir alldeles för mycket över. Kanske blir det inte bättre av att tankarna ständigt fastnar på saknad och att blicken sveper över lägenhetens tomma väggar och kalla golv. Förmodligen kommer eftermiddagen bara bli bättre om jag torkar tårarna och tar mig upp ur  vemodets avgrund. Förmodligen är det bara jag själv som kan bestämma mig för att göra det och givetvis kommer jag att försöka.

Ön är vacker på natten och bron är vacker på natten. Allt är vackert på natten efter en bra dag. Fina vänner har fyllt och förgyllt min lördag och inga problem eller bekymmer har kunnat ta sig igenom den pansarmur av glädje jag har byggt upp idag. Lunch med finaste Kristin på stan i några timmar och sen middag med gamla vänner och kollegor på Ön nu ikväll. Så mycket skratt och prat och god mat. Energidepåerna är välfyllda när jag vandrar hem från busshållplatsen genom ett Kalmar klädd i höstskrud. På min gata möter jag glada alkoholdimmiga människor. De ler och jag ler tillbaka. Men innan de har vinglat över till Kvarnholmen har jag hunnit krypa ner i min säng och somna med ett leende på läpparna.

Idag har jag ägnat mig åt i princip allt annat än vad jag borde. Jag borde ha skrivit flera flera sidor på reflektionsrapporten men istället har jag dagdrömt och hur jag ska inreda lägenheten, jag har packat upp banankartonger, jag har köpt en hatthylla och jag har gått med i Greenpeace. Det där med Greenpeace verkar vara bra, jag träffade en trevlig karl på stan som övertalade mig att gå med. Så mycket till övertalning var det kanske inte. Jag är både lättpåverkad och miljöintresserad så jag var nog dagens lättaste värvning. Nu ska jag cykla iväg till IKEA och lämna tillbaka en gardinstång, det gäller att passa på när J inte jobbar, det finns roligare saker att fylla dagarna med än att springa på sitt ex på det stora möbelvaruhuset. SEN, efter det , då ska jag skriva skriva skriva.....

Regnet öser ner över Kalmar. Idag är en tung dag. Hur många tårar som än rinner ner för mina kinder idag och hur många ljus jag än tänder för dig idag så kommer du aldrig komma tillbaka. Idag är det ett år sen mormor. Ett helt år har passerat och jag måste säga att det har varit ett år fyllt av prövningar. Men det har också varit ett år fyllt av massor av lyckliga stunder. Och kanske är det så att de lyckliga stunderna inte blir lika lyckliga om man inte får kämpa lite då och då också. Men jag vet mormor att du alltid finns med oss, att du har ett finger med i spelet nu när det äntligen känns som att vinden börjar vända. Saker och ting blir aldrig som de har varit, men när jag tänker på det senaste året så har jag mycket att glädjas åt, många ljusa minnen är sparade i hjärtat. För en månad sen befann jag mig i Kina, för två veckor sen var jag och hälsade på Eva, för en vecka sen började skolan och i går hade vi spelkväll runt mitt köksbord. Fina minnen som väger upp alla dagar av tårar. Dagar som jag kanske helst vill glömma men som också är en del av det som kallas livet.

Jag öppnar kylskåpet efter höstens första träningspass. Kroppen är fylld av energi. I dag känner jag mig lycklig. Och ännu lyckligare blir jag när jag på översta kylskåpshyllan ser en lite påse. En liten påse med snöre runt, en påse som innehåller bitar av den smarrigaste chokladkakan jag ätit på länge. En liten gåva som skapar en stor härlig känsla av värme i hjärtat. Värme jag kan leva länge på. Tack.