elvatjugoett

Det stormar i Kalmar idag. Det är torsdag kväll. Det är höst och det regnar. Och det enda jag vill ha är trygghet. En värld utan ondska. Jag har stängt av mina öron för mer jobbig information nu. Men det kommer nåt gott ut av allt sägs det. Jag kommer aldrig, aldrig sluta tro det. Godheten och glädjen är alltid starkare. Att det stormar och regnar ute kan faktiskt vara ett bra skäl till att göra en god kopp te och tända några stearinljus. I kväll är en ledig kväll. I morgon börjar C-uppsats skrivandet.

Tack för allt du gjort F =) Utan att du förmodligen vet om det så gjorde du så att jag såg en ljusning när jag befann mig i en väldigt svår situation. Från och med idag står det inget annat än E Bjelkfors på min lägenhetsdörr och det känns alldeles, alldeles fantastiskt! Nu ikväll gick jag en promenad över Lindö och Ängö och efter det öppnade jag, med ett leende på läpparna, dörren  till min lilla lägenhet!

There's still a little bit of your taste in my mouth
There's still a little bit of you laced with my doubt
It's still a little harder to say what's going on

There's still a little bit of your ghost, your weakness
There's still a little bit of your face, I haven't kissed
You step a little closer each day
That I can't see what's going on

Stones taught me to fly
Love, it taught me to lie
Life, it taught me to die
So it's not hard to fall
When you float like a cannonball

Nu är disciplinen försvunnen igen. Jag kan inte hitta den någonstans. Jag har letat under sängen, i köksskåpen och bakom gardinerna. Den finns ingenstans. Kanske är det så att jag måste hitta disciplinen i mig själv? Nu har jag i alla fall fyllt på med energi, har precis fikat på Kullzenska med Cissi, alldeles fantastiskt trevligt. Dessutom har jag hämtat min cykel som efter olyckan förra veckan har befunnit sig på lagning. Nu, dags att ta tag i new public management.