elvatjugoett

Idag måste timmarna ha bestått av färre än sextio minuter. Eller är det jag som är ineffektiv. I vilket fall så har solen idag skickat ut sina värmande strålar och tinat upp mig något. Det är så fascinerande att så fort solen börjar lysa och värma så kryper folk ut ur sina lägenheter och riktar sina blickar uppåt. Det är härligt. Härligt att se. Härligt att vara en del av. Ikväll blir det bio, Män som hatar kvinnor. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag sa ja....Jag har inte läst böckerna och jag brukar undvika att se thrillers. Det är liksom inte min typ av film, jag är för mesig. Men. Jag ser det som en utmaning helt enkelt. Utmaningar är bra att utsätta sig för och i värsta fall får jag väl blunda och hålla för öronen om det blir för obehagligt. Jag tror det kommer bli en trevlig kväll med trevligt sällskap i alla fall! Sen efter bion blir det förhoppningsvis några timmars sömn och sen tidigt tidigt i morron så åker E1 och E2 till Sälen för att hälsa på E3. Det ska bli så grymt kul så jag vill åka nu, nu nu!  Jag tror förresten inte att jag kommer sova så många timmar i natt, jag kommer vara alldeles för uppstimmad för det! För tillfället håller jag på och packar, det känns som att jag har valt en löjligt stor väska men modellen mindre var för liten så det får bli den stora helt enkelt.  Hörs igen nästa vecka!

Plötsligt är det veckans favoritdag igen. Fredag. Näst sista februari. I kväll kommer det bli myskväll i tv-soffan. Jag har fått en släng av pms vilket gör att humöret pendlar, kroppen känns obekväm, småsaker  känns omöjliga och jag far runt i köket i jakt på något sockerbaserat att trösta mig med. Jag är inte som vanligt helt enkelt. Eller rättare sagt är jag en lite gnälligare och ynkligare version av mig själv. Jag är inte riktigt vän med mig själv just nu helt enkelt.....Men det positiva är att det bara kan bli bättre!

Onsdag morgon. Termometern visar på minus 6 grader ute. I Norrland är det väl typ 36 minusgrader så egentligen är det kanske inte så mycket att orda om. Men i dag känns det som att kylan håller mig i ett fast grepp, som en kall hand i nacken. Mina tankar känns fastfrusna. I går var en riktigt bra dag, en dag fylld av värme. Jag tillbringade större delen av dagen på ön och hälsade på min lilla famor, skjutsade henne till och från frisören, skottade snö, läste allers och drack te ur blåblommiga koppar. På kvällen kröp jag in i biomörkret på Saga och fascinerades av Australiens mäktiga landskap, påmindes om hur sjukt det är med krig och hur fantastiskt det är när kärleken till slut alltid segrar. Två månader efter premiären upptäckte jag att Australia verkligen var sevärd. Det är väl lite så jag fungerar, jag är inte direkt först med det senaste. Det är därför jag bland annat älskar Kalmarpärlorna Saga och Kullzenska. Jag trivs bättre på ställen där tidens tand har satt sina spår än där högblankt, vitt och neonljus regerar. I bland undrar jag om jag är 23 eller 73. Nu ska jag krypa upp i soffan med täcke, te och boken i civilrätt. Och plötsligt blev jag medveten om att jag faktiskt är 23 år och högskolestudent....

Alla hjärtans dag idag. En dag de flesta har åsikter om. Själv tycker jag det är helt fantastiskt att kärleken är tillägnad en alldeles egen dag. Det behöver ju faktiskt inte vara vara en dag bara för dem som har en partner, man kan ju faktiskt hylla vänner och familj idag också! Fast samtidigt ska det väl egentligen inte behövas en speciell dag för att människor ska vara kärlekfulla mot varandra. Men om alla hjärtans dag gör världen till en lite kärleksfullare plats att leva på så tycker jag hur som helst att den är värd att fira! Min dag har än så länge handlat om att vinka av Maltaresenärer och det fantastiska vädret här i Kalmar idag gjorde att jag faktiskt kände att det var helt okej att stanna kvar i vintern. Nu har jag precis för första gången testat ett danspass på F&S, det var fantastiskt på det sättet att jag hade ett leende på läpparna hela timmen! Dessutom träffade jag söta S på träningen, kul att prata en stund med henne, lika härligt positiv som alltid! Nu är det dags att sätta lite fart här, ska iväg på middag ikväll. Så här fint var det i Kalmar idag.

Vart har den här veckan tagit vägen? Plötsligt är det fredag igen, helt galet. För fräulein B, det vill säga jag, har veckan försvunnit i en tysk dimma. Någon som inte är så insatt skulle kunna tro att jag har tagit mig vatten över huvudet. Jag tror även det själv ibland. Jag har denna veckan startat projekt-lära-mig-tyska. Inte så svårt kanske om det inte vore för att jag ramlade in på en fortsättningskurs och inte på en nybörjarkurs. I tisdags var mina tyskakunskaper begränsade till Ich heiβe Elisabet, men till nästa tisdag ska mina kunskaper ta mig tusan vara större! Trevlig fredag! Auf  Wiedersehen!

I fredags började jag läsa en bok som snälla E lånade ut till mig. Idag har jag läst ut den, boken hette Tusen strålande solar och är skriven av Khaled Hosseini. Fantastisk bok. Samtidigt var den fruktansvärd, tragisk och enormt gripande men med ett slut som ändå gjorde att man kände visst hopp. Läsvärd tycker jag iaf den var! Idag har jag legat på soffan mest hela dagen och läst. Eller det var inte riktigt sant, jag har dessutom hunnit med en promenad med m&p i solskenet samt intagit otroligt smarriga våfflor. Om jag skulle sammanfatta min dag i bilder skulle den helt enkelt se ut som nedan!

Svar till "hjärtat talar sant"..... I natt/morse när jag kom hem var jag besynnerligt nog inte speciellt trött annat än i skrattmusklerna så jag satte igång radion och ut strömmar Kenttoner. Det är något speciellt och oförklarligt med Kents låtar, de vrider liksom  till i magen men skapar ändå en positiv känsla, det är kontraster, det är starkt, det påverkar. Gårdagskvällen var helt otrolig, vi var några stycken som var på middag hemma hos A. De kära vännerna saknar totalt hämningar fast på ett positiv sätt, man skrattar hela tiden åt galna uptåg som sker i deras sällskap. Härlig kväll med mycket positiv energi. I fredags träffade jag min barndomsvän K vars familj har haft fritidshus två hus i från vårt under hela vår uppväxt. K jobbar nu som arkitekt och det är när man träffar såna som henne som det känns som att man vill komma ut i verkligheten och börja jobba. Men sen, i nästa sekund så blir jag skrämd av verkligheten och känner att det är rätt skönt att plugga ändå....I vilket fall så träffades vi på Harrys och bowlade. Inte för att skryta (eller jo kanske) men jag vann rätt stort. Och jag har fortfarande träningsvärk i min arm. Bowlingarm, kallas det så?

Idag har jag träffat världens positivaste människa. Hon heter Thea och är fem månader gammal och är alldeles alldeles underbar. Hela hon är som ett enda stort dreglande leende. Sån himla go unge, äter och sover och är glad nästan jämt. Hon är precis lika härlig och positiv som sin mamma, fina fina H som jag har hängt hemma hos flera timmar idag. Jag köpte en sista minuten- biljett hem från Malmö eftersom jag kände mig nöjd med staden för den här gången. Men jag kände att jag var tvungen att väga upp dagarna i staden med någon dag på landet så jag tog bussen över till Ön nästan direkt och åkte hem till H. Nu är jag hemma-hemma och har precis avslutat denna mysiga söndag med att ligga en stund på mammas spikmatta. Det kan låta lite skumt men det är rätt skönt. Och jag antar att det blir ännu skönare när man vänjer sig. Dessutom är det tydligen bra mot de flesta åkommor man kan drabbas av. Kan det bli bättre?