Blame it on the happy people
Jag tror på solsken i helgen. I min väska ligger både lagbok och bikini nedpackat. Jag hoppas jag får mest nytta av det senare men har som mål att även studera ett par paragrafer. Jag lämnar stan över helgen. Jag åker ut på ön. I början på mars var jag hemma-hemma senast. Tokigt längesen. Nu blir det lugn och djupa andetag. Trevlig helg!
And she'd never have to know what it's like when your heart breaks
Idag är det någon form av årsdag av den mest absurda dagen i mitt liv. Jag kan inte påstå att det är en årsdag jag firar. Men inte heller kan jag påstå att jag sörjer. Det har jag gjort tillräckligt. Det är väl snarare så att jag tänker. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar.
I'm moving on and I'm gonna get stronger now
Jag brukar inte vara den som klagar. Tror jag inte i alla fall. Jag brukar hela tiden försöka se det positiva i livet. Men nu har jag så väldigt väldigt svårt att inte klaga. Jag är så galet less, mest less på allt som har med plugg att göra. Förmodligen är det för att jag vet att sommarlovet inte är så långt borta. Men jag känner inte igen mig själv. Jag är bara helt less på allt, trött på det mesta och har ont i huvudet varje dag. Antar att det är någon form av spänningshuvudvärk. Denna veckan ska tre inlämningar i olika storlekar och konstellationer fixas. Sen nästa vecka är det ett seminarie och sen blir det tentaplugg för hela slanten inför tentan den femte. Jag orkar liksom inte göra mer än vad som krävs. Jag orkar mest ingenting. Jag är tom på energi. Det är fel säsong att bli deppig, solen skiner och det är försommar. Vad är det som händer? Nu har jag precis tröstätit 100g
. Vadå att jag tycker synd om mig själv? ;)
Don't go wasting your emotions
Idag känns det som att jag inte fått något gjort. Fast det är inte sant. För egentligen är det bara så att jag inte gjort det jag hade tänkt. Men saker och ting blir ju inte som man tänkt sig så egentligen är det ju precis som vanligt. Jag hade tänkt att jag skulle ha pluggat idag men det blev liksom aldrig riktigt av. Jag letade runt här hemma men jag hittade faktiskt aldrig motivationen. Har mentalt tagit sommarlov. Alldeles för tidigt. Fick jobbschemat för första veckorna idag. Ser bra ut. Ser ut som sommaren 2009 har potential att bli en sommar som inte kretsar lika mycket kring jobba, äta och sova som tidigare somrar har gjort. Förra sommaren var jag i och för sig ganska glad åt att bara behöva jobba och sova och äta då och då när någon sa till mig att göra det. Det var inte mitt livs bästa sommar. Jag vill inte tillbaka dit. Vill inte må så igen. Men precis som med allt annat som händer i livet så lärde jag mig mycket. Och det hände faktiskt mycket positivt förra sommaren också. Allt var inte skit. Långt ifrån. Men jag var liksom inte riktigt närvarande alltid. Det var lite av en dimma och plötsligt vaknade jag upp i Beijing och hade hela familjen runt mig. Och någonstans där tror jag att jag började känna mig hel igen.
Nu ska jag ta min cykel och bege mig iväg en bit norrut i stan. Det ryktas om fredagsmys hos J, människan som jag trots allt kanske inte riktigt kan vara utan. Jag vet inte. Livet är förvirrande och härligt. Som vanligt blåser det halv storm i Kalmar idag. Är ingen större idé att fixa alltför mycket med mitt nyklippta hår. Jag vet. Det syns inte, men det känns bättre =) Klippte mig idag hos en riktigt go tjej på salong Malmen ett stenkast från mitt. Kan låta lite absurt att man lägger 300 kronor på någonting som inte syns, men huvudsaken är ju att jag är nöjd. Trevlig fredag!
Just leave it all behind
Satte mig i bilen och körde över bron till ön. Klarblå himmel, fluffiga moln. Solgula rapsfält, gröna nyanser på fälten, gröna nyanser på träden och mängder av lila syrener. Smala krokiga vägar där långsamtgående fordon är mer regel än undantag. Middag efterrätt och fika. En solstol mot husväggen. En alldeles underbar torsdag tillsammans med min farmor. Det är fint det. Minnen som man packar in i en liten ask och knyter fina snören runt och stoppar in på en säker plats i sitt hjärta.
I’m not making any sense
Det är onsdag. Och det är dags att ta helg. Det var nyss helg, en alldeles underbar sådan. Det har varit bra helger i maj. Bra dagar i maj. Och jag är väldigt väldigt tacksam. Men man kan aldrig gardera sig mot sämre dagar. Bara lära sig att hantera dem. Planerna för helgen är än så länge ganska få. Det är sista rycket med skolan. En tenta och tre inlämningsgrejer i varierande storlek innan det är dags för sommarlov den 5 juni. Så man är aldrig sysslolös om man säger så. Men med fyra dagars "ledigt" kommer jag ägna helgen åt några mer roliga aktiviteter än plugg såklart, var så säkra. På kontot har jag dock enbart någon hundring kvar så det får bli gratisnöjen i helgen.....men så är livet som student. Oftast alldeles alldeles underbart.
I will always be your soldier
Carolina Gynning är kanske inte Sveriges smartaste. Kanske inte alltid en bra förebild. Men jag läste hennes blogg idag och i ett inlägg resonerade hon kring hur viktigt det är att omge sig med människor som ger energi. Positiva människor som vill en väl. Hon har så rätt i det. Det var precis de tankarna jag tänkte när jag träffade dig ikväll. Du var en vän men jag tror egentligen aldrig att jag kände dig. Inte "på riktigt". Du är så genomskådad. Så fruktansvärt osäker. Men du förstår det inte själv. Jag går inte på din teater, din falskhet och framförallt, jag blir inte imponerad, inte avundsjuk. Jag blir bara trött och tycker synd om dig. Jag vet inte vem du är egentligen. Men jag vet att du tyvärr inte är en av de många människor som ger mig energi. Punkt
Jag har haft en alldeles underbar eftermiddag tillsammans med min pappa och farmor idag. De är verkligen människor som ger mig energi. Och jag är så tacksam över att de finns. Tacksam över dem och alla andra härliga människor i min närhet som ger energi. För de positiva människorna är i klar majoritet. Det positiva vinner alltid.
I'd rather dance than talk with you
En underbar helg har passerat. Äntligen, äntligen en lördag utan tenta. Det firade jag och E med en utflykt till Öland. Fika på öns mysigaste (?) café. Ligger i Gårdby på östra sidan. Är VÄL värt ett besök. Ska tipsa varenda turist om det i sommar när jag jobbar. Sen på kvällen blev det förfest och en sväng till Kåren såklart. Söndagen innebar årets första löprunda med J på Stensö. Idag har jag fullständigt galen träningsvärk i ryggen (!) men i morrn ska vi ut på en runda igen. Som sagt, plågsamt men underbart. Nedan bjuder jag på en bild på cafét du ska kika efter om du kör på den Öländska östkusten i sommar!
En vän med en bil
Träningsuppehållet gör mig rastlös. Det kryper i kroppen, det är en känsla som jag inte kännt förr. Förkylningen har fyllt sin funktion nu. Den fick mig att varva ner en smula. Men nu vill jag tillbaka till träningen, tillbaka till F & S. Men egentligen ännu hellre vill jag snöra på mig löparskorna och bara springa springa springa, fylla lungorna med vårluft och inte stanna förrän det värker i varenda muskel. Galet men underbart. Plågsamt och skönt. Konstraster. Jag tror det var pappa som fick mig att gilla att springa när jag var yngre. Han var väldigt psykologisk och brukade springa ett halvt steg bakom för att jag skulle bestämma tempot. Vi brukade springa tillsammans förr. Mest på somrarna. Innan sjukdomen. Men J säger att min pappa är en ironman. Jag hoppas han har rätt. Jag ska föreslå pappa att vi ska springa en runda nästa gång jag är hemma. Om han orkar. Nu är det ombytta roller, jag ska lova honom att jag håller mig ett halvt steg bakom.
Nu ikväll kom fina Ciss från ön för att bota min rastlöshet och förgylla min torsdag. Det blev en fika på Ekelunds och sen bio på Saga, vi och ynka sju personer till tyckte att Milk kunde vara en sevärd film en kväll i maj. Den var sevärd och tankeväckande, om än lite långsam. Fika och biogodis botade dock inte min rastlöshet. Jag kommer förmodligen ha sockerchock och inte somna förrän långt efter midnatt. Men det kan det vara värt. Hur som helst är det skönt att känna att kroppen är fylld med energi igen.
Our last goodbye
Det är inget annat än en fantastisk känsla när man får reda på att allt man kämpat för gett utdelning. Resultaten från de senaste veckornas tentor ramlar in ett efter ett. Jag placerar ännu ett gäng böcker djupt nere i byrålådans mörker. Tar ett djupt andetag. Och känner mig riktigt riktigt stolt över mig själv.
I'll be there just to make you happy
Det går inte att bara köra på i 110. Jag visste det men blev ändå någonstans förvånad. Jag har inte varit sjuk på hur länge som helst men i fredags började jag få känningar i halsen och nu väntar jag på det stora förkylningsutbrottet. Men i går efter tentan glömde jag allt vad sjukdom hette, jag och fina föräldrarna hade en härlig eftermiddag tillsammans och när de hade åkt hem var det bara att svida om för att cykla ner till Lilla Puben och möta upp P. Fina fantastiska P som jag känt i ungefär tio år. Vi delar främst minnen från högstadiet, en tid när vi bland annat stöttade varandra hem efter kvällar med häxblandning. I natt behövde ingen av oss direkt stöttas hem utan vi skildes åt på Larmtorget strax efter två med ett hopp om att ses snart igen. P har de senaste åren varit en sån vän som alltid finns någonstans i bakgrunden, som man inte träffar så ofta men när man väl ses är mötet fullt av skratt och energi. Alldeles underbart härligt. När man ses tar man vid där man slutade senast och man kan träffas och bara vara. I dag hade jag däremot lovat J att vi skulle träffas för att springa en runda runt Stensö, men på grund av förkylning och en känsla i kroppen av att det var dagen efter fick det istället bli en väldigt lugn promenad och sen har resten av dagen spenderats halvsovande i soffan. Kanske var det precis en sådan dag jag och min kropp behövde. Jag måste varva ner lite nu. Därför blir det tidigt i säng ikväll. I morgon hoppas jag att halsen känns bättre och att det blir en lite lugnare vecka än de senaste har varit.
