elvatjugoett

Ibland är livet så fint så man bara vill stanna tiden. Har precis varit ute på en lång promenad för att rensa tankarna och fylla på med energi. Jag vill ta in varenda grön skiftning, varenda knopp och varenda underbara färg som visar sig i naturen nu. Jag vill ta in varenda doft av vår och ta vara på varenda andetag. Under nästan en timme lyckades jag slappna av, andas med magen, bara vara. Konserten med Kjellvander igår var helt otrolig. Fantastisk. Saknar ord att beskriva. Det blir bara platt. Låten som jag både hade hoppats skulle komma och inte avslutade kvällen. Och jag fick bita mig i läppen för att inte börja gråta. Men hade jag gjort det hade det varit  tårar av glädje. För det går att se något positivt i allt. Om man vill. Antingen kan jag tänka att det på lördag är tenta för tredje lördagen i rad eller så kan jag tänka att det i alla fall inte blir tenta fyra lördagar i rad. Man har alltid ett val. I det här fallet väljer jag att tänka som i sista alternativet. Det blir lite roligare så.