my only wish this year

Nu har den slagit till! Som en gnagande oro i magen. Jag pratar givetvis om tentaångesten. Nu är det så dags att dyka upp! Nu när det är försent! Med en dag kvar kommer det inte att gå att panikpressa in någonting i huvudet. Det får gå som det går. Jag är inte helt nöjd med att jag varit så slapp som jag varit. Det är inte likt mig. Jag brukar ha koll. Men det kan bli lite spännande att se hur det går just därför. Jag kanske har hunnit lära mig mer än jag tror. Jag får hoppas på det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0