elvatjugoett

Saker och ting blir sällan som man tänkt sig men det blir ofta bra ändå. Det var fint att vara hemma över helgen. Fint att bara vara. Plocka vinbär och hallon, baka i ett kök där inga ingredienser saknas och ta en cykelrunda med familjen på de öländska vägarna på kvällarna när regnet avtagit och en kontur av solen visar sig på himlen. Det blev inget Strand i går. Vi var tre trötta själar som inte ville trotsa regnet. Kanske var det lika bra att det blev som det blev. Kanske var det meningen. Skönt att vakna utvilad i morse men jag var inte alls glad åt att lämna lugnet på landet och familjens tre glada semesterfirare för att sätta mig på bussen till Kalmar för att om några timmar dra igång veckans jobb. Jag vill ha mer lugn, mer tid med familjen, mer tid i solen. Vill ha mer tid. Men vem känner inte så? Finns nog många som skulle göra vad som helst för att ha ett jobb. Jag är väldigt lyckligt lottad som har både ett jobb och en fin familj och fina vänner som jag faktiskt hinner träffa lite då och då. Och Ja, jag är tacksam. Och Öland är vackert. Det är möjligt att jag har sagt det förut =)