elvatjugoett

Första dagen på sommarlovet. Fem personer varav tre barn skulle packa bilen full med allt som behövdes för några sommarveckor i sydeuropa. Jag och Johan packade fort, vi gick alltid ut och satte oss i bilen någon timme före de andra, allt vi behövde hade vi packat in i bilen redan, freestyle, kasettband, serietidningar, kudde och gosedjur. Listan på vad som behövdes förändrades förmodligen genom åren men jag undrar om inte freestyle + kasettband eller cdfreestyle + skivor var något som hängde med varenda semester. När alla fem långt om länge hade packat in sig i bilen blev det oftast så att vi kom några kilometer, oftast inte ens ut till västra vägen, innan vi fick vända för att något viktigt hade glömts. Det känns i efterhand som att alla familjer som ska iväg på semester har någon slags likhet med familjen Andersson i Sunes sommar. När vi väl hade passerat eventuella hinder av glömda saker och tagit oss ner till färjan i Trelleborg väntade nästa hinder: Tyskland. Det fanns inget värre än Tyskland när jag var liten. Tyskland var liksom det stora hindret mellan mig och sommarlovet. Ett hinder på vägen till sol och bad och frukostar med baguetter och nutella. Det spelade ingen roll hur mycket godis vi mutades med i taxfreen på TT-line eller hur mycket man fick hoppa i bollhavet. På andra sidan havet väntade alltid en lång resa genom Tyskland vilket innebar regn, regn, regn, motorväg och Stau. Som tur var hade jag redan som liten arbetat upp en förmåga att somna när som helst och var som helst vilket innebar att jag kunde sova mig igenom det regngråa Tyskland och sen var allt frid och fröjd tills proceduren skulle upprepas några veckor senare fast på andra hållet. 

Så varför sitter jag här nu 2009 och tänker på familjesemestrar från 80-90- och tidigt 00-tal? Det beror på att den här naiva avskyn till Tyskland jag hade när jag var yngre nu har förbytts i någon form av intresse för landet och språket. Många gånger de absolut senaste åren har jag ångrat att jag inte läste tyska på högstadiet och gymnasiet. Fast å andra sidan är det ingen mening med att ångra något och jag uppskattade förmodligen en språkresa till Spanien mer än en till Tyskland som 15-åring. Nu försöker jag helt enkelt skapa en bättre relation till Tyskland och tyskan så nästa vecka blir det därför en tur till Berlin. Det ska bli så jäkla kul och för tillfället läser jag guideböcker hellre än de böcker om e-handel och företagsetik som jag borde läsa. För tillfället är det för mycket annat som snurrar i min hjärna, det är så mycket roligt på gång så det här med att plugga får inte alltid riktigt plats. Livet är för jäkla härligt helt enkelt och hösten 2008 med magont och sjukhusbesök känns vääääldigt långt borta. Och det är jag så otroligt tacksam för.