elvatjugoett

Jag har en krypande känsla i kroppen. Den är bekant men inte angenäm. Inför den är jag maktlös. Det kallas en känsla av tentaångest. Sista makroekonomitentan i morrn. Håll gärna en tumme eller två. Det kommer att behövas. Annars har jag haft en väldigt mysig vecka. Fina E har varit på besök hos oss här i Kalmar sen i lördags. Tillsammans med mina fina E:n kan man inte ha annat än bekymmerslösa dagar. Dagar fyllda med chill, film, promenader och god mat. Funderar på att kidnappa er och ta med er i en resväska till Österrike i februari. Kanske var dumt att avslöja det. Men bara så ni vet, är förberedda. I går när jag träffade J pratade vi bland annat om att det faktiskt är längre upp till norra Norrland än vad det är ner till Österrike. Plötsligt känns det inte så långt bort. Ibland funderar nämligen en del av mig på vad det egentligen är jag ska göra. Jag som är så hemmakär ska plötsligt utmana mig själv ordentligt. Men det kanske egentligen är precis vad jag behöver. Hur som helst är det ganska bortkastat att oroa sig så det tänker jag inte göra. Men jag kan ju inte ljuga om att jag faktiskt funderar en del på hur det kommer att bli. Förövrigt var jag inte så bra på att ta kort i helgen men jag lyckades fånga en maträtt på bild. Väldigt lämpligt eftersom mat är någonting jag ofta pratar om. Varje dag blir jag sugen på en hel mängd saker som jag dock oftast glömmer bort lika snabbt. I tisdags åt jag äntligen sushi förresten. Det är något jag varit sugen på länge så det blev en sushidate med C. Det var riktigt fint. Men det här åt vi i måndags, hur gott som helst, matiga våfflor med en röra med bland annat räkor och rökt lax i.