elvatjugoett

Om man enbart använder frekvensen på mina blogginlägg som referens kan man tro att livet som arbetslös är alldeles otroligt stressigt. Två månader har gått sen jag sist hade tid att i skrift formulera mina tankar. Riktigt så stressigt är mitt liv dock inte, tiden har funnits, jag är övertygad om att man har tid för det mesta man vill, det handlar bara om att prioritera. Det har väl snarare varit så att jag inte har haft motivationen eller egentligen behovet att skriva ner något. Två månader har jag nu varit arbetslös men de här två månaderna har gått så fort så jag har inte hunnit eller egentligen tillåtit mig att känna mig arbetslös. Idag var första dagen på länge när jag kände viss frustration att jag inte riktigt bidrar med något, att jag bara går och väntar. Men så på eftermiddagen försvann de tankarna som en heliumfylld ballong mot himlen. Jag träffade min gamla vän T över en kopp te och en bit paj på kullzenska och jag gick däifrån fylld av energi som inte bara kom från sockerintaget. Det är så underbart att man med lätthet kan prata på i flera timmar med någon som man senast träffade för 10 år sen. Jag är så glad, det är bara onsdag och den här veckan har redan varit fylld av så många härliga möten. I måndags träffades vi ett gäng kollegor för att kika på premiären av femmans serie om en camping på Öland, en härlig kväll med smarriga muffins och många skratt! När jag blir stor vill jag ha såna härliga kollegor som jag har haft i sommar. Får man önska sig det? I går träffade jag mina Österrikiska tjejer och bjöd dem på middag och pratade om dies und das i flera timmar. Och idag då alltså mötet med barndomskompisen T. I morrn väntar först sushi med finaste C och sen en fika med E, ett av alla mina älskade E:n som får mig att må så bra. Hur ska jag nånsin ha tid att jobba? ;)